Vistelsen i Hikkaduwa var planerad till 11 dygn. Det blev inte riktigt så.
I Hikkaduwa, eller rättare sagt på den södra stranden om Hikkaduwa, Narigama beach finns ett fåtal lyxhotell. De var dessvärre ”way over our budget”, och de vanliga hotellen erbjuder sunkig standard till överpriser, suck. Efter mycket letande hittade jag ett superfint guesthouse som hade enbart toppen rekommendationer. Vi bokade 11 nätter där och såg fram emot denna lite annorlunda boendeform då man lever lite med en äkta familj. Vi checkade in och jag tror det tog mig 2 sekunder för att bestämma mig för att en natt där får bli nog. Bilderna på deras hemsida var så ”stagade”(haha föll på min egna gamla affärsidé!!) att de knappt gick att känna igen! Sängen var dessutom den värsta jag sovit på, 10cm kallskum, perfekt för min onda rygg, not!! Morgonen därpå gick jag en promenad och besökte några hotell, jepp sunkig standard för 80-90 USD, det tog verkligen emot att boka. När jag just skulle ge upp så såg jag ett guesthouse som såg modernt ut och pep in, visade sig tillhöra ett av hotellen andra sidan gatan där man fick använda pool och äta frukost. Det kostade bara lite mer än det sunkiga stället vi nu bodde på så att byta dit kändes enkelt. Dessvärre fick vi inte tillbaka mer än hälften av pengarna så natten där kostade oss lika mycket som en natt på ett av lyxhotellen, vilket sved lite att tänka på. Vi valde att stanna 5 nätter på Drifters guesthouse. Det var helt ok, men inte mer. Vi kände oss ganska färdiga med Hikkaduwa efter knappt en vecka.
Daniels haka läkte äntligen så han kunde testa vågorna några gånger innan vi åkte vidare. Stranden är verkligen ett surfställe med avslappnad miljö. De flesta ställena ligger samlade på norra delen av Narigama beach där också surfen va bäst och folk samlades både dag som kväll, flera restauranger hade servering direkt på stranden, att sitta barfota med sand mellan tårna är något vi alltid gillat, vet inte om vi är på väg att omvärdera det nu eftersom sönerna måste duschas om igen när vi kommer hem innan sängen….. Ju längre söderöver man går på stranden dessto färre ställen finns det att bo på. Här kommer några foton som speglar stranden:
[fusion_builder_container hundred_percent=”yes” overflow=”visible”][fusion_builder_row][fusion_builder_column type=”1_1″ background_position=”left top” background_color=”” border_size=”” border_color=”” border_style=”solid” spacing=”yes” background_image=”” background_repeat=”no-repeat” padding=”” margin_top=”0px” margin_bottom=”0px” class=”” id=”” animation_type=”” animation_speed=”0.3″ animation_direction=”left” hide_on_mobile=”no” center_content=”no” min_height=”none”]
Legolas fick en bodyboard och lekte i vågorna.
Vi hade tillgång till en mindre pool på hotellet som guesthouset tillhörde, den funkade perfekt för bad och lek när stranden var för varm att vara på, poolen var relativt liten men vi var oftast de enda där vilket var toppen. Några dagar bestämde vi oss ändå för att besöka de stora lyxiga hotellen för att bada i deras pooler, kostade 1000 rupees/person, vilket är drygt 60kr, och det var de värt.
De sista två bilderna är från Chaaya Tranz, utanför på udden i havet kom det varje dag 7 st enorma sköldpaddor som va hungriga. Ja jösses va de kunde äta!! Fick aldrig till någon bild när jag eller barnen matade då varken Legolas eller Anakin vågade närma sig dem, var inte riktigt samma sak som de dem kelade med några dagar tidigare. Dessa bästar var runt 100 år, över en meter stora och vägde 300kilo, de ni!! Även här tog några killar hand om ägg och såg till att de fick kläckas i säker miljö, de små söta var här 3 timmar gamla och skulle släppas ut i havet vid solnedgången.
Så efter endast 6 nätter i Hikkaduwa styrde vi kosan än mer söderöver, ”on the road again”!! Bjussar på en sist strandbild från Hikkaduwa och 2 familjebilder, en från en tuktukfärd och en utanför guesthouset!
